Allting startade för över 65 år sedan, i mitten av 1950-talet. I en tid då möjligheten att köpa ett hus var liten men behovet stort såg Aroseken dagens ljus.
Bostadsbranschen då
Först en kort historielektion.
Vid seklets början såg bostadsmarknaden lite annorlunda ut än vad det gör idag. Bostadssparande existerade knappt och att bygga sitt egna hus var kostsamt. Det var bostadsbrist och det var inte ovanligt att flera familjer bodde tillsammans i en liten lägenhet. Att påstå att det var trångbott är nästan en underdrift.
För att kunna underlätta för familjer med lägre inkomster att hitta rymligare och bättre boenden växte egnahemsrörelsen fram. Det rörde sig om enkla, standardiserade hus som var relativt enkla att sätta ihop. Kostnaden hölls nere genom att köparen själv var involverad i bygget. Ofta hjälpte hela familjen till med att bygga sitt egna hus.
1950-talets Västerås
Västerås, hemvist för fler större industrier, växte så det knakade.
Det fanns ett överflöd av arbetsmöjligheter. Företagen i staden hade ett stort behov av att anställa. Med det följde en stor utmaning. Alla dessa anställda behövde någonstans att bo och tillgången till bostäder var begränsad. Västerås, hemvist för fler större industrier, växte så det knakade.
Det fanns relativt gott om hyreslägenheter men möjligheterna att köpa sin egen villa eller radhus var färre.
Det saknades en aktör som kunde bygga strukturerat och kostnadseffektivt. En aktör som kunde ge så många som möjligt chansen att köpa sitt eget, färdigbyggda hus, utan att behöva investera sin egen arbetstid i bygget. Det här var en ekvation som behövde lösas.
Under samma period satt Gösta Sandberg, dåvarande bankdirektören för Västerås Sparbank, och funderade på hur man kunde uppmuntra allmänheten att utveckla sitt sparande. Kanske kunde lösningen ligga i bostadsmarknaden. Ett nytt, billigare sätt att bygga småhus kunde bidra till att sänka priserna och uppmuntra till bostadssparande. Samtidigt skulle stadens industrier få det lättare att hitta boende åt sin personal.
Gösta Sandberg tog kontakt med Västerås Stad och tillsammans med två av kommunens större företag, ASEA (nuvarande ABB) och Svenska Metallverken bildades, den 16 Oktober 1956, bostadsstiftelsen Aroseken.
De första spadtagen - Östra Malmaberg
När väl stiftelsen var grundad blev det dags att börja bygga.
Valet av område föll på Östra Malmaberg och redan då gick det att se exempel på hur Aroseken kunde bidra med mer än bara en bostad. Ett av målen med stiftelsen var att utveckla ett mer kostnadseffektivt sätt att bygga småhus och på det viset få ner priserna. Ett sätt att lyckas med detta var hur man hanterade uppvärmningen.
Hela området anslöts till Västerås fjärrvärmenät. Det här hörde inte till vanligheterna under 1950-talet. Östra Malmberg var faktiskt ett av de första områdena i stan med fjärrvärme. Dessutom bildades en ekonomisk förening som gemensamt kunde köpa in uppvärmning, en relativ ny företeelse för den tiden.
Vi beslutade att de runt 100 husen skulle vara enhetliga vad gäller utseende och planering. Den slutliga köparen skulle inte ha möjlighet att påverka byggandet förutom vid val av detaljer. Målsättningen var att bygga så billiga hus som möjligt samtidigt som man uppehöll en god kvalitet.
Det här betydde inte att vi struntade i vad köparna faktiskt ville ha. Innan byggnationen startade hade man genomfört en omfattande undersökning av potentiella köpares preferenser och finansiella möjligheter. Projektet blev framgångsrikt och tre år efter starten, 1959, invigdes 103 nya hus under pompa och ståt.
Grönområden och rekordnoteringar
Nu gick tåget. Varma i kläderna satte vi genast igång med nästa område, Nordanby Gärde som stod klart 1961.
Under de följande åren utvecklades Sveriges ekonomi starkt. Västerås som stad växte kraftigt och trycket på bostadsmarknaden var högt. Det fanns ett stort behov av att utveckla och bygga ut staden. Helt nya områden behövde exploateras, områden som ofta var helt orörda. Aroseken visade sig vara en tacksam samarbetspartner under den här perioden.
Under arbetet med Östra Malmaberg låg vårt fokus nästan enbart på bostäderna. Men det skulle komma att ändras. För senare projekt tog vi ett större ansvar. Gator och vägar planerades på ett sätt för att undvika onödig trafik. Vi säkerställde att det fanns ytor för människor att träffas på och barn att leka. Det var viktigt med närhet till skolor och förskolor och vi arbetade medvetet med grönområden.
Vi försökte redan då utveckla områden för människor att leva i, inte bara bo.
Uppenbarligen uppskattades områdesutvecklingen både av Västerås stad och västeråsarna. Mellan början av 1960 och slutet av 1970 producerade vi nämligen omkring 100 hus per år med en rekordnotering 1977. Då lyckades vi bygga över 220 villor och radhus, något vi är oerhört stolta över. Av bara farten blev vi också utsedda till Sveriges främsta småhusbyggare 1961.
Vi fortsätter utvecklas
Efter en så här framgångsrik start är det lätt att tro att vi bara skulle fortsätta i samma hjulspår. Kanske förstod vi redan då att det kunde komma en tid då vindarna vände. För att kunna fortsätta bygga hus till samma höga kvalitet behövde vi fortsätta utvecklas.
Av den anledningen valde vi att introducera ett nytt ben i Arosekens gemenskap. Vi startade Aroseken Bostäder, den del i verksamheten förvaltar hyreslägenheter.
Med hyreslägenheterna fick vi en ännu starkare samhörighet med staden och västeråsarna.
Nu fick vi möjligheten att följa med Västeråsaren genom hela livet. Från den första lägenheten till villan där de kanske slår sig till ro med sin familj.
Detta innebar så klart inte att vi slutade bygga och utveckla småhus.
Utöver att vi fortsatte etablera nya bostadsområden anordnade vi också tävlingen “SM i småhus”. Vinnare blev, för Västeråsarna välkända, “Villa Solvinkel”.
*Som lite kuriosa kan vi nämna att vår nuvarande VD, Christian Brobeck, var med och byggde Villa Solvinkel.
Hyreslägenheterna innebar också en trygghet för oss och blev nästan en förutsättning för vår fortsatta överlevnad. För tuffare tider väntade.
1990-talets fastighetskris
1990 förändrades förutsättningarna. Sverige drabbades av en finanskris.
Räntan höjdes till rekordnivåer och värdet på fastigheter sjönk kraftigt. Det här slog hårt på branschen och nästan tusen fastighetsbolag gick i konkurs under de här åren.
Med starka rötter i marken lyckades vi hålla oss på benen, även om det såklart blåste hos oss också.
Under de här åren var det en stor trygghet att kunna luta sig mot vår bakgrund och erfarenhet. Vi har genom åren ofta varit först in i nya områden, något som alltid innebär en osäkerhet. Tack vare detta har vi utvecklat ett mod och en tillit till vårt arbete. Det hjälpte oss att behålla lugnet under krisen. Vi kände oss trygga i att så länge vi fortsätter bygga bra bostäder och områden där människor trivs så kommer det bli bra till slut. Ett exempel på detta är Trumslagarbarbacken. Ett hyresområde som invigdes 1992 och än idag står som hem för flera av våra hyresgäster.
Vi tog oss igenom det. 1994, när krisen började ebba ut, kunde vi med stolthet inviga Fågelvik. Ett område vi byggde när i princip allt annat stod still.
Nytt millennium
Under 2000-talet fortsatte utvecklingen. Vi tog ett ännu större grepp om helheten. Stadsplaneringen blev alltmer viktigt och vår ambition att skapa områden att leva i blev om möjligt ännu högre.
Vi byggde bland annat vår första “trädgårdsstad”, Barkarö, och tog åter igen på oss rollen som innovatör inom uppvärmning. Här skulle vi anlägga ett nytt område en bit utanför stan och stötte på en utmaning i hur uppvärmningen skulle gå till, det visade sig vara svårt att bygga ut fjärrvärmenätet i den mån vi ville. Tillsammans med Mälarenergi startade vi ett projekt för att hitta en passande lösning. Resultaten blev något som kom att kallas lågtempererad fjärrvärme. En lösning som är lättare att distribuera och inkludera i våra projekt.
Under 2000-talet såg vi dessutom en förändring i ledningen. För blott andra gången i vår historia bytte vi VD och Christian Brobeck tog över taktpinnen efter Lars Danemo, en roll han innehar än idag.
Vi har hjärtat i Mälardalen
Ända sedan starten har vi levt i Västerås och Västerås har levt i Aroseken. Vi är stolta över vårt ursprung och tacksamma över att ha fått vara en del i stadens utveckling. Vi har vuxit tillsammans med Västerås.
Precis som Västerås, och resten av landet, utvecklas även vi. Vi lever och bor fortfarande nära våra medmänniskor men på lite andra sätt. Vi reser mer, arbetar och bor på olika orter. Utbyggnaden av fibernätverket har underlättat möjligheten till distansarbete och ungdomar lämnar dagligen sina barndomshem för att studera på annan ort.
Vi kommer aldrig lämna Västerås men våra rötter sprider ut sig bredare och vi ser fram emot att få etablera oss på andra orter i Mälardalen. Men precis som 1956 kommer vi göra mer än bara bygga hus. Vi kommer vara en del av samhället på alla platser vi dyker upp på.
Vi kommer fortsätta skapa områden man vill leva i.
